Trånande tränger det in i hjärteroten.
Det är svårt att värja sig.
Hur tar man emot det sinnliga, ljuvliga, sirliga ljuset som omsluter under lövdoftande nätter.
Lägger blommor under kudden, lyssnar till koltrastens böljande sång.
Nattskärran och lommens ödesdigra rop.
Sinnena fylls av ursprunglig oförklarlig längtan.
Längtan efter något som inte kan nämnas med ord.
Kanske är det det nordiska vemodet som tränger sig på.