tisdag 11 juni 2013

Det finns tider man känner att man är gammal och vissen.
Kanske inte alls behövs.
Livet snurrar därute, utanför.
Man torkar ihop, stänger av. Självömkar.
Men det kommer tider då allt lyses upp, livet kommer. När någon ringer, eller ett mejl.
Koltrasten tröstar och solen glittrar i det nyregnade bladet.
Och livet känns för härligt för att stängas ute.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar