Julegranen bäres ut, ut, ut
Ja så blev det Knut och julen tog slut och granen kastades ut.
Knut var förrresten en kung som levde i Odense på 10 000-talet och varför hans namn förknippas med festers slut är inte lätt att veta.
Men vikingarna markerade Knutsdagen med ett uppochnedvänt dryckeshorn på sina runstavar.
Då firades inte jul hos oss, men midvinteblotet var nog en rätt festlig tillställning kan man tänka. Så det är en gammal sed att knutsdagen ska avsluta allt ätande och drickande.
...men till nästa år igen kommer han vår gamle vän ty det har han lovat, sjunger vi på julgransplundringen, en sed som har kommit tillbaka igen efter år av upphåll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar