En fågelskrämma är jag såklart,

jag vaktar både gubbar och kart.

Fåglar skrämmer jag lätt och fort,

dom flyr och släpper en lort.

Men råttfar med sin långa svans,

får min puls att slå en lustig dans.

Han får äta sig mätt och glad,

på röda gubbar och gröna blad.

Jag får en tackam blick,

mitt fågelskrämmehjärta säger klick.

Hans päls är mjuk och len,

den skimrar i månens sken.

En fågelskrämma får inte bli kär,

den ska stå och vakta bär.

Men till hösten tas jag in i ett skjul,

där kan råttfar och jag fira jul