Man ska vara glad åt fötter

Vi var i Hötorgshallen.

Tittade på frodiga frukter och bukiga bröd.

När vi svepte förbi charkdiskarna stannade hon plötsligt.

Pekade med sitt lilla finger mot glasmontern.

-Vad är det där?

Grisfötterna stod käckt uppradade där innanför, som till isdans.

När hon fick veta svaret drog hon sakta tillbaka pekfinget.

Såg upp med stora, frågande och oroliga ögon mot mig.

-Men hur ska dom då kunna gå?

Åhhh tänk om mänskligheten stannat på en fyraårings nivå,

vilken annorlunda värld vi haft då...