Små runda stenhus, tätt tillsammans. Vi är i Apulien, Italiens klack. Ett stenigt, soligt landskap där oliven trivs och där livet i byarna  liksom stannat till, nutidens värderingar har inte hunnit hit ännu. De har just avslutat vinskörden och nu ska olivträden skördas. Ett tungt och arbete är avslutat och ett annat tar vid.
De små stenhusen byggdes i mitten av 1700-talet. Den mäktige godsägaren bestämde att det inte fick bli fler byar på hans ägor. Han ville ha folket mer utspritt. Men hans arbetare ville bo tillsammans som de alltid gjort och kom på en idé.
De tog sten från den rikt steniga marken och byggde sig små hus, trullihus, tätt tillsammans som de alltid bott och ville fortsätta med. När godsägarens utsända kom för att inspektera såg de inga hus utan bara stenhögar. Trullihusen revs ned tillfälligt när en inspektion närmade sig och byggdes snabbt upp igen när herremännen gallopperat iväg.
Nu är det förbjudet att bygga trullihus så de som äger dom kan göra sig en liten förmögenhet eftersom de pittoreska husen är mycket efteftertraktade och ägs av rika personer, medan vinodlarna och olivodlarna flyttat till lägenheter.