Trots rost och slöa gaddar känner jag mig märkvärdig. Har man inte slitit i sin dar kanske. Vass och blänkande gjorde jag underverk och de allra tjockaste brädorna skrek under mina vassa tänder. Jojo man har haft sina glansdagar. Nu är jag i viloläge så att säga. Pensionerad efter lång och trogen tjänst. Tackas jag av de nya eldrivna snabba kanske? Nix, icke med ett ord. Dom är på TV och sågar kvällarna långa, så jag är glömd. Men inte gömd.
Jag står och glor tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar