GLAD PÅSK

så skimrande var aldrig påsken
som när ägget lyfte
med vingar av glas

jag såg upp över taken
förundrad över äggets syfte
ville det gå i kras

men ägget tog risken
och intet dryfte
så ensam får jag med påsken dras

Snart är det jul igen
Den 25 mars infaller Marie bebådelsedag. Den dagen fick Maria av ärkeängeln Gabriel veta att hon skulle föda Guds son.
Det måste ha känts fruktansvärt för den unga flickan att få veta att hon ska föda ett barn som inte hennes man Josef var far åt.
Historien har inte tillskrivit Josef någon större ära för att han verkligen tog sig an Maria och den oäkta gossen.
Men på den tiden var det stort, eftersom kvinnan var mannens egendom.

Dagen kallas också Vårfrudagen eftersom Maria kallades Vår Fru efter Ma Donna i den katolska kyrkan.
Vårfrudagen har i folkmun sluddrats till och blivit våffeldagen. Och eftersom hönsen började värpa när vårljuset kom, så blev det gott om ägg igen. Så man kunde verkligen kosta på sig lite våfflor.
(Hönsen värper dygnet runt idag genom ljusmaupilation). KÖP KRAVÄGG!
Och. Det är ju gott med våfflor, så varför inte hålla den traditionen levande?

Så nu är det nio månader kvar till jul, då Maria föder sitt barn.
Men det ska ju först bli sommar förståss...

Blå åtrå

Marskvällen är blå

och min päls mer röd än grå.

Jag vill jagas genom skogen

av honom som aldrig är mig trogen.

Det pirrar av lust i pälsens strå,

och det är bara månen som ser på

när vi under granens gröna krans

ska förenas i en kärleksdans.

Man ska vara glad åt fötter

Vi var i Hötorgshallen.

Tittade på frodiga frukter och bukiga bröd.

När vi svepte förbi charkdiskarna stannade hon plötsligt.

Pekade med sitt lilla finger mot glasmontern.

-Vad är det där?

Grisfötterna stod käckt uppradade där innanför, som till isdans.

När hon fick veta svaret drog hon sakta tillbaka pekfinget.

Såg upp med stora, frågande och oroliga ögon mot mig.

-Men hur ska dom då kunna gå?

Åhhh tänk om mänskligheten stannat på en fyraårings nivå,

vilken annorlunda värld vi haft då...

Jungfrun och Enhörningen

Jungfrun sa:

När du ser in i min spegel min vän.

Då ser du min själ och min längtan.

Bli inte rädd, du är inte bunden än

men till dej står hela min trängtan.

Enhörningen sa:

Jungfru du kan inte längta mej

jag är av enkel släkt.

En jämbördig riddare ska du önska dej

en som fögyller din dräkt.

Jungfrun sa:

Vad bryr jag mig om släkt och prål

när jag känner att jag har dig kär.

Är det inte kärlekens mål

att få älska dej som du är?