Vilken ljuvlig sommar. Honungen flödar i bikupan, blåbären gör skogen blå och sjöns vatten smeker sin värme runt kroppen.
Men hot från krig och förföljelse bland människor i vår vackra värld gör sig ständigt påmind. Svårt att njuta av jordgubbstårtan i bersån, när i samma stund människor och djur flyr för sina liv, eller plågas och medvetet torteras.
Att det alltid ska vara de som vet bäst och ska ha mest när det går att dela med sig. Vi får inget med oss när vi dör, så varför inte respektera livet i stället för kapitalet.
En urgammal klyscha, men man blir ju vanmäktig över människans framfart. Va faaan...

Mossan, som den regniga försommaren klätt en del av altanen, torkade och rasade ned i rabatten.
Det förvandlades till tre skepp som med solbrända segel strävar mot okända hav. Jag vet att dom aldrig når något hav, men varför inte låta dom ha sin dröm.

Hettan slår till och man ser hägringar.
Kan det vara en vildsvinshanne som plötsligt tittar ut ur pelargoniorna.
Eller en urvarelse som växt sig stor i värmeböljan.
Tiden får visa vad som händer, kanske är den borta med vinden en dag...

Så har missommarnatten flytt.
Den natt när allt blir magiskt blev bara regnig och kall för många. Men skatparet i den gamla rönnen har trots kyla och regn sin magi intakt. De kvackar och muttar lågmält till varandra medan äggen kläcks.
Det är inte helt lätt att vara skata så här års. Det vimlar av små fågelungar som vaktas av sina föräldrar och som skatan anser vara mat till de egna boet. Men småfåglarna anfaller och försvarar sitt, så oftast blir skatungen utan.
Men när örn och  falk närmar sig skatboet blir det ett fruktansvärt liv i rönnen. Skator hjälper varandra och tillsammans skränar och skriker de så intensivt att ofta ger sig inkräktaren i väg.
Snart är alla fågelungar flygga och det blir tyst i rönnen tills sidensvansarna kommer och kalasar på bären. Men då är det höst och dit är det låååååååååååååååååååååångt.

Midsommar, som nu för tiden är en rörlig helg, för att passa in i produktionen, infaller i år på den riktiga midsommartiden.
Den 21 juni är natten som kortast och efter det börjar mörkret ta över igen. Men än finns det gott om härliga ljusa sommarkvällar.
Nyss var rabarberna små röda knoppar och nu ligger dom redan saftade i flaskor. Talgoxarna har snart sin första kull ungar ute i livet och jordgubbarnas kart börjar rodna. Det har skatorna upptäckt så det är bara att täcka med fiberduk om man vill ha något kvar.
Sommaren går fort, ta vara på den.

I Hänryckningens tid

Nu i den fantastiska försommarglansen knyter många hymens band. Pingst är topphelgen för bröllop. Traditionen att fira bröllop i den skira grönskans tid är gammal. Det är fruktbarhetens tid och passande att bilda par.
Pingst är som de flesta helger religiös. Namnet har den fått efter grekiskans pentekoste som betyder den femtonde dagen. Det är kyrkoårets tredje största helg och åminner om den Helige Andes utgjutande över lärjungarna efter Jesu död.
Men för de flesta av dagens människor innebär Pingsten ledighet och fest, många av oss har glömt varför helgen finns.
Men nu vet DU...

Nu vimlar det i markerna av smådjur. Många ungar har kommit till världen. Ett litet kid hade kommit på fel sida viltstägslet och på den andra sidan stod mamma rådjur. En hjärtskärande ögonblicksbild när man rusar fram i bilen på motorvägen. Men förhoppningsvis var hålet i stängslet så stort att kidet hittade tillbaka.
Små harpaltar hoppar omkring och blir mat till andras ungar. Så är naturen funtad.
Men att vissa ska födas upp i bur för att bli pälstofsar till mössor för en modenyck, det är inte  naturens lag. Det är människan respektlösa hållning till en medvarelse på vår jord.