Tulpanens djupa gömma

Den inre resan

Sommar och semester betyder ofta att resa.
Jag har också rest, in i mitt inre. I det hemliga rum som kallas colon av läkarna. Ljus och renspolad som i födelseögonblicket ligger den drygt meterlånga tjocktarmen och väntar på att för första gången visa upp sig för mig.
Det fina optiska instrumentet letar sig in i mig. På en dataskärm kan jag följa det, när den lyser upp tarmväggens vackert skimrande rosa och ockragula väggar.
Plötsligt blir tarmväggen mörkt blålila. En skugga faller in i allt det ljusa.
-Här har vi levern, säger Lars som med stor försiktighet sköter instrumentet. Det är det blodfyllda organet som ger skuggan. Blindtarmen anas som en mystisk grotta.
I ett veck sitter en röd strimma. En bit av ett persikoskal. Det har lyckats klamra sig kvar trots flera sköljningar
Längs hela vägen är väggarna fulla med blodvävnader i skira vackra mönster. Som röda trädkronor mot en gulrosa gryning.
Så är coloskopiundersökningen färdig. Jag har varit med om ett hisnande äventyr i min kropp. En resa jag aldrig ska glömma.
Tack Lars och hela teamet på Ersta sjukhus.

Jag går ut i natten

det är svårt att sova,

jag tar med mig katten.

Stenarna kyler mina fötter

någon gömmer sig,

eller är det bara trädens rötter.

Jag är liten och rädd

det skönt och tryggt,

om du sitter vid min bädd.

Om du ger lite av din tid

så får jag något stort,

jag kan somna på min arm i frid.

En fågelskrämma är jag såklart,

jag vaktar både gubbar och kart.

Fåglar skrämmer jag lätt och fort,

dom flyr och släpper en lort.

Men råttfar med sin långa svans,

får min puls att slå en lustig dans.

Han får äta sig mätt och glad,

på röda gubbar och gröna blad.

Jag får en tackam blick,

mitt fågelskrämmehjärta säger klick.

Hans päls är mjuk och len,

den skimrar i månens sken.

En fågelskrämma får inte bli kär,

den ska stå och vakta bär.

Men till hösten tas jag in i ett skjul,

där kan råttfar och jag fira jul

Lyss till min cello i midsommarnatten

då jag spelar för ljuset

med toner likt porlande vatten.

Upp genom sommarens sky

för mig bruset

och förtrollad vill jag fly.

Nu är det midsommar och dans

och nattens ljuva trängtan

får mig att släppa vett och sans.

Ömtålig och svag är den ljusa natten

hjärtan får hemlig längtan

när dagen gryr hörs de befriande skratten.

vår tid är nu

bland galaxer och himlakroppar

seglar vi jag och du

som universums vattendroppar

men

vi glömmer ofta bort

att njuta av det vi har

tiden rusar fort

snart är vi inte kvar

och

bland galaxer och himlakroppar

finns bara evighet

där får aldrig små vattendroppar

någon identitet

så

gläds åt din tid

ge dig hän

lyssna till inre frid

låt dej bli din bästa vän

Nu när skymningen faller på

då börjar min längtan knoppas

det är dej jag vill se då

det är på dej jag hoppas.

Kommer du i kväll min vän

ska du min kärlek få

jag längtar att få ge mig hän

att vi varandra ska nå.

Men kommer du inte denna gång

ska jag vänta lite till

även om tiden känns lång

är det vad mitt hjärta vill.

Att åldras är inte lätt.

När man på livet inte är mätt.

Jag vill inte ha ont och svårt att gå

när dansmusiken pockar på.

Jag vill höra syrsors sång

jag vill delta i allt som är på gång.

Jag vill bli längtad efter och tillfrågad

jag vill tycka till utan att bli sågad.

Att åldras är inte skönt

man vet att mycket inte var mödan lönt.

Men

när en liten hand finner trygghet i min,

när någon säger att jag är fin.

Då får livet en guldkant

och jag glömmer att jag är en gammal tant.