I Sonjas lådor hittade jag en halv underkjol. Den är från den tiden när man hade långa kjolar och kängor.

Spetsen nertill har någon för nästan 100 år sedan virkat.

Jag funderar vem det kan ha varit.

En kvinna, som virkade en uddspets på sin underkjol.

Så att den vita udden skymade lockande mellan kjolfåll och kängskaft när hon med svängade steg gick bland kullerstenarna.

Kanske kvinnan var ung, och fick bannor av sin mor.

- Inte ska du väl märka ut dig sådär, sa hon och suckade åt ungdomens påhitt.

Nu är den halva underkjolen ett nattlinne.

Ett nattlinne som just nu åker till Italien.

Arrividerci amici

Pärlhyacinterna sa:

Har du något att berätta för oss fjäril.

Du som fladdrar runt på jorden.

Vi som står stilla vet ju inte ett dyft.

Fjärilen sa:

Ja, det ska ni veta.

Vår Moder Jord är vred.

Pärlhyacinterna sa:

Modern vred? Nej, va är det för prat.

Fjärilen sa:

Moder Jord gråter massor av regn,

sprutar massor med eld

och nu sveper hon in sig i ett askmoln.

Pärlhyacinterna sa:

Det låter som om hon är lessen och trött.

Fjärilen sa:

Just det, för hon orkar inte mer.

Människorna blir fler och fler och vill ha mer och mer.

Hur ska en moder orka bära ett sånt tungt lass.

Pärlhyacinterna sa:

Men hur ska vi göra för att hjälpa Moder Jord.

Fjärilen sa:

Ni hjälper henne med era vackra färger

och stillsamma liv i vårens första tid.

Människorna måste ge henne omsorg.

Inte bara ta och skrika efter mer.

Pärlhyacinterna sa:

Det har du rätt i fjäril.

För Moder Jord ska ju orka med våra barn och barnbarn också.

Vi måste alla sluta tänka bara på oss själva och kring vår egen lilla lök.

Fladdra nu runt lilla fjäril och sprid till de arma människorna

de vackra orden,

generositet, solidaritet och kärlek.

GLAD VÅR

Nu händer det underverk bland de vissna fjolårslöven.

Rabarberflickans skrynkliga klänning tränger sig ur jorden

med urminnes, ursinnes kraft.

Livskraften är outsägligt stark och det nyväckta livet är starkast av allt.

Nu kommer en tid av stora små under.

Var uppmärksam och berika ditt liv.

GLAD PÅSK

så skimrande var aldrig påsken
som när ägget lyfte
med vingar av glas

jag såg upp över taken
förundrad över äggets syfte
ville det gå i kras

men ägget tog risken
och intet dryfte
så ensam får jag med påsken dras

Snart är det jul igen
Den 25 mars infaller Marie bebådelsedag. Den dagen fick Maria av ärkeängeln Gabriel veta att hon skulle föda Guds son.
Det måste ha känts fruktansvärt för den unga flickan att få veta att hon ska föda ett barn som inte hennes man Josef var far åt.
Historien har inte tillskrivit Josef någon större ära för att han verkligen tog sig an Maria och den oäkta gossen.
Men på den tiden var det stort, eftersom kvinnan var mannens egendom.

Dagen kallas också Vårfrudagen eftersom Maria kallades Vår Fru efter Ma Donna i den katolska kyrkan.
Vårfrudagen har i folkmun sluddrats till och blivit våffeldagen. Och eftersom hönsen började värpa när vårljuset kom, så blev det gott om ägg igen. Så man kunde verkligen kosta på sig lite våfflor.
(Hönsen värper dygnet runt idag genom ljusmaupilation). KÖP KRAVÄGG!
Och. Det är ju gott med våfflor, så varför inte hålla den traditionen levande?

Så nu är det nio månader kvar till jul, då Maria föder sitt barn.
Men det ska ju först bli sommar förståss...

Blå åtrå

Marskvällen är blå

och min päls mer röd än grå.

Jag vill jagas genom skogen

av honom som aldrig är mig trogen.

Det pirrar av lust i pälsens strå,

och det är bara månen som ser på

när vi under granens gröna krans

ska förenas i en kärleksdans.

Man ska vara glad åt fötter

Vi var i Hötorgshallen.

Tittade på frodiga frukter och bukiga bröd.

När vi svepte förbi charkdiskarna stannade hon plötsligt.

Pekade med sitt lilla finger mot glasmontern.

-Vad är det där?

Grisfötterna stod käckt uppradade där innanför, som till isdans.

När hon fick veta svaret drog hon sakta tillbaka pekfinget.

Såg upp med stora, frågande och oroliga ögon mot mig.

-Men hur ska dom då kunna gå?

Åhhh tänk om mänskligheten stannat på en fyraårings nivå,

vilken annorlunda värld vi haft då...