En knaprig ljuskrona
Ta ett runt knäckebröd. Knyt fast tre äpplen i varsitt snöre. Trä de tre snörena genom hålet i brödet. Sätt på några julgransljus, pynta med något grönt. Häng din krona i taket.
Du har nu en mysig ljuskrona som tom Ernst skulle bli avundsjuk på.

Träd

Det är märkligt med dessa stolta jättar som hjälplöst står fastvuxna utan möjlighet att fly. Jag har en bestämd känsla av de förnimmer något.
Att de kan känna smärta och tillfredsställelse.
Nu när arboristerna invaderat min gata blir jag nedstämd. Stora vackra bjässar som vuxit längre än trehundra år, sågas av på kort tid av effektiva män i orange hjälmar.
Allt för att solen ska lysa på gräsmattor, som få beträder, eftersom de som skall gå där åker till sina sommarhus när solen skiner.
Arboristerna som hänger i trädkronorna i akrobatiska formationer kommer från Pakistan, Serbien, Vitryssland och Polen.  Varför det?
Efter allt neggigt vänder jag blad. Vi har släpat hem stora underbara grenar och stammar som ska bli ved och värma stugan nästa vinter.
Tack stolta vänner.

Jag ska köpa till dej farmor.
Vill du ha tårta med jordgubbar?
Ja, det blir gott.
Vill du ha kanelbulle också?
Ja, gärna.
Vill du ha kakorna med socker på?
Oj vad vi ska äta mycket. Det blir mycket pengar.
Men farmor du har väl mycket pengar idag?
?

Nu blommar det

Jag har alltid tyckt att varuhusen börjat minst en månad för tidigt med julen.
Jag är mycket fördömande över detta oskick. Man blir ju less på allt innan det är dags så att säga.
Men nu får jag  kanske hålla kritiknäbben stängd. I min egen rabatt blommar det nu.
JULROSEN FRODAS I ALL SIN GLANS. HÄPP
Men jag har stort överseende med den lilla skönheten bland gula björklöv.
Varuhusen  däremot...nej där går gränsen .

Nu ska jag skrämma barnbarnen

Förra årets spökkakor bestod av vit pepparkaksdeg. Fy vad de kakorna var äckliga.
Men nu har jag hittat ett recept med goda kakor. Men dom ser lika äckliga ut som fjolårets, så kanske ingen vill smaka nu.
Alla kakor kan bli kvar till ett kafferep för modiga tanter, vi får se...

Vissa frukostar börjar lite annorlunda,

en vanlig ostmacka biter tillbaka.

Du är min bästa vän.
Du lyssnar med dina mjuka öron.
Du tröstar mej med din varma päls.
Jag vet att du är levande, fast de vuxna säger att du är ett mjukisdjur. Men vuxna har aldrig tid att lyssna riktigt noga. Dom lyssnar bara med sina öron, inte som vi barn med hela kroppen. Dom har glömt hur ett mjukisdjur blir levande.
Det blir tråkigt att bli sån en dag...